Meningen med the Darkness?
Har spelat flera timmar The Darkness nu. Ett spel där man kan käka hjärtan och framkalla minions som sågar av asniktet på folk. Trots detta har jag spenderat större delen av speltiden tittandes på tv med min flickvän, det finns nått objektiv där jag ska vi väg och träffa nån snubbe, men det känns bara menlöst... Är det nått fel på mig? Jag börjar undra...
.
När allt hopp var förlorat...
Filmsommaren 2007 har varit relativt rutten. Eller kanske inte rutten, men allt filmer man sett(läs Spider-Man 3, POTC 3. Transformers, Die Hard 4.0, Harry Potter) har varit ok som bäst. Ingen film har stått ut ordentligt. Ok Death Proof var hur jäkla grym som helst, men bortsett från den. Jag började tro att den här sommaren skulle gå till historien som en av de sämsta någonsin. Tills ikväll. Jag har sett 28 weeks later!
28 week later är alltså uppföljaren till undergångsfilmen 28 days later som kom för några år sedan. Militären har lyckats få kontroll över läget med the infected och folk har börjat flytta tillbaka till London. Handlingen kretsar kring en splittrad familj, jag vill inte säga mer om dem eftersom då skulle jag spoila en grym twist som jag inte förväntat mig.
Samma estetik som i första filmen används även här, vilket knappast är något dåligt. Skakig kamera är rätt för människansundergång helt enkelt. Den behandlar även människans mörka sida och visar militären drivs till hemska handlingar i extrema situationer. Sen är den sjukt spännande, jag satt som på nålar den sista halvtimman. Svensk preimär blir det först i september. Blir nog ett biobesök för min del, det här villl jag se på en fet duk med grymt ljud.
28 week later är alltså uppföljaren till undergångsfilmen 28 days later som kom för några år sedan. Militären har lyckats få kontroll över läget med the infected och folk har börjat flytta tillbaka till London. Handlingen kretsar kring en splittrad familj, jag vill inte säga mer om dem eftersom då skulle jag spoila en grym twist som jag inte förväntat mig.
Robert Carlyle springer fort som vinden!
Samma estetik som i första filmen används även här, vilket knappast är något dåligt. Skakig kamera är rätt för människansundergång helt enkelt. Den behandlar även människans mörka sida och visar militären drivs till hemska handlingar i extrema situationer. Sen är den sjukt spännande, jag satt som på nålar den sista halvtimman. Svensk preimär blir det först i september. Blir nog ett biobesök för min del, det här villl jag se på en fet duk med grymt ljud.
Kommentar om gästföreläsning
Eftersom jag missade att gå på en av de två gäsföreläsningar som var obligatoriska, kommer här istället lite tankar jag har efter att ha sett föreläsningen om tecknade serier och visuell programmering.
Mikael Kindborg pratar om hur man med hjälp av olika visuella tecken berättar historier i serier. Han menar att med hjälp av dessa tecken kan få liv i en blid på ett sätt som är omöjligt med ett vanligt foto. Ett exempel på detta är hur man kan infoga ljud i bliden genom ord. Han besrkiver även hur man kan beskriva känslor genom att forma pratbubblorna olika. Semiotik är alltså central när det kommer till att berätta en historia i en serie.
Han går sedan vidare med att visa två olika program som exempel på visuell programering. Dessa program är tänkta att användas av barn och ungdomar och har därför ett väldigt enkelt gränssnitt. Det första programet behandlar väldigt enkel spelprogrammering genom att lägga till attribut på olika objekt. Det andra programet var aningen mer avancerat då det gick att lägga till flera attribut på ett och samma objekt. Detta gör man genom att helt enkelt dra och släppa ord som fungerar som symboler för attributen på objketen. Han visar hur man enkelt och snabbt kan slänga ihop ett pong liknande spel. När de gett programet till dagisbarn upptäckte de hur de lärde sig att känna igen orden och att de kom ihåg vad de hade för funktion. De kunnde alltså använda programmet utan att vara läskunniga. Det fungerar alltså på samma sätt som att de vet att symbolen "Zzzzz" i en serie byder att någon snarkar och sover.
Det jag saknade med den här föreläsningen var en kommentar om hur symboliken fungerar i mer moderna serier idag. Om man till exempel plockar upp en amerikansk serietidning idag upptäcker man snabbt att det i stort sett upphört helt och hållet att använda sig av tankebubblor eller olika former på prabubblorna. Många serier har även slutat att använda sig av utskrivna ljudeffekter. Berättandet i amerikanska serier har alltså utvecklats en hel del och blivit betydligt mer sofistikerat och implcit. Å andra sidan var väl kanske inte det intentionen med föreläsningen, men jag hade uppskattat det och funnit det mycket intressant.
Mikael Kindborg pratar om hur man med hjälp av olika visuella tecken berättar historier i serier. Han menar att med hjälp av dessa tecken kan få liv i en blid på ett sätt som är omöjligt med ett vanligt foto. Ett exempel på detta är hur man kan infoga ljud i bliden genom ord. Han besrkiver även hur man kan beskriva känslor genom att forma pratbubblorna olika. Semiotik är alltså central när det kommer till att berätta en historia i en serie.
Han går sedan vidare med att visa två olika program som exempel på visuell programering. Dessa program är tänkta att användas av barn och ungdomar och har därför ett väldigt enkelt gränssnitt. Det första programet behandlar väldigt enkel spelprogrammering genom att lägga till attribut på olika objekt. Det andra programet var aningen mer avancerat då det gick att lägga till flera attribut på ett och samma objekt. Detta gör man genom att helt enkelt dra och släppa ord som fungerar som symboler för attributen på objketen. Han visar hur man enkelt och snabbt kan slänga ihop ett pong liknande spel. När de gett programet till dagisbarn upptäckte de hur de lärde sig att känna igen orden och att de kom ihåg vad de hade för funktion. De kunnde alltså använda programmet utan att vara läskunniga. Det fungerar alltså på samma sätt som att de vet att symbolen "Zzzzz" i en serie byder att någon snarkar och sover.
Det jag saknade med den här föreläsningen var en kommentar om hur symboliken fungerar i mer moderna serier idag. Om man till exempel plockar upp en amerikansk serietidning idag upptäcker man snabbt att det i stort sett upphört helt och hållet att använda sig av tankebubblor eller olika former på prabubblorna. Många serier har även slutat att använda sig av utskrivna ljudeffekter. Berättandet i amerikanska serier har alltså utvecklats en hel del och blivit betydligt mer sofistikerat och implcit. Å andra sidan var väl kanske inte det intentionen med föreläsningen, men jag hade uppskattat det och funnit det mycket intressant.
Bästa teaser trailern någonsin?
Innan Transfomers visades den här trailern i USA. Vad fan kan det vara? Det ser ju helt galet ballt ut coh den har JJ Abrams med på ett hörn. Jag väntar med spänning på mer.
http://www.apple.com/trailers/paramount/11808/
Hade Ethan Haas rätt?
http://ethanhaaswaswrong.blogspot.com
http://www.1-18-08.com/
http://1-18-08.livejournal.com/
http://www.apple.com/trailers/paramount/11808/
Hade Ethan Haas rätt?
http://ethanhaaswaswrong.blogspot.com
http://www.1-18-08.com/
http://1-18-08.livejournal.com/
Lite Transformers tankar
Jag var sjukt peppad att se Transformers. Dels för att de var en så pass stor del av min barndom, dels för att det är underhållande med stora robotar som spöar upp varann i två timmar. Jag blev lite besviken. Många bitar led på tok för mycket at Jar-Jar syndromet. Det vill säga: det kändes som om det var med bara för att tilltala de allra minsta i publiken. Det finns en robot vid namn Frenzy som förvandlar sig till bland annat en bergsprängare och låter som ett troll. Det här är en robot som mycket möjligt skulle kunna på ett påhitt av mr Lucas. En av de mest irriterande karaktärer som dykt upp på mycket länge. Det finns även en hel del skämt som jag gärna sett att de klipptes bort.
Bortsett från alla små irritations moment så är Transformers in sjuhelvetes fläskig jäkla actionfilm. Många av sekvenserna imponerar riktig ordentlig. Man känndes sig helt slut när sluttexterna tillslut började rulla(självklart till tonerna av Linkin Park. Morr.) Ett problem med många av fighterna, som jag kände, var att de blir en aning röriga. Mycket beroende på att de går för nära med kameran. Det gör att det enda man ser bli en enda röra där det är omöjligt att se vem som är vem. Det finns även en del sekvenser mellan Bumblebee och Shia La Boufs karaktär som var lite töntiga, men jag tyckte de funkade ändå. Just för att de var så töntiga.
Optimus Prime! Ord är överflödiga.
På det stora hela gillade jag nog den här bäst av alla blockbusters som kommit hittills, snäppet bättre än Die Hard 4.0. Om man kan köpa Michal bay estetik och stora robotar som slåss till tonerna av metal är ett besök till biografen helt givet. Det som inte kan uppskatta fet action ska självklart undivka den här.
Amerikanska soldater är inte så stöddiga när de får med Decepticions att göra.
Bortsett från alla små irritations moment så är Transformers in sjuhelvetes fläskig jäkla actionfilm. Många av sekvenserna imponerar riktig ordentlig. Man känndes sig helt slut när sluttexterna tillslut började rulla(självklart till tonerna av Linkin Park. Morr.) Ett problem med många av fighterna, som jag kände, var att de blir en aning röriga. Mycket beroende på att de går för nära med kameran. Det gör att det enda man ser bli en enda röra där det är omöjligt att se vem som är vem. Det finns även en del sekvenser mellan Bumblebee och Shia La Boufs karaktär som var lite töntiga, men jag tyckte de funkade ändå. Just för att de var så töntiga.
Optimus Prime! Ord är överflödiga.
På det stora hela gillade jag nog den här bäst av alla blockbusters som kommit hittills, snäppet bättre än Die Hard 4.0. Om man kan köpa Michal bay estetik och stora robotar som slåss till tonerna av metal är ett besök till biografen helt givet. Det som inte kan uppskatta fet action ska självklart undivka den här.
