Kommentar om gästföreläsning
Eftersom jag missade att gå på en av de två gäsföreläsningar som var obligatoriska, kommer här istället lite tankar jag har efter att ha sett föreläsningen om tecknade serier och visuell programmering.
Mikael Kindborg pratar om hur man med hjälp av olika visuella tecken berättar historier i serier. Han menar att med hjälp av dessa tecken kan få liv i en blid på ett sätt som är omöjligt med ett vanligt foto. Ett exempel på detta är hur man kan infoga ljud i bliden genom ord. Han besrkiver även hur man kan beskriva känslor genom att forma pratbubblorna olika. Semiotik är alltså central när det kommer till att berätta en historia i en serie.
Han går sedan vidare med att visa två olika program som exempel på visuell programering. Dessa program är tänkta att användas av barn och ungdomar och har därför ett väldigt enkelt gränssnitt. Det första programet behandlar väldigt enkel spelprogrammering genom att lägga till attribut på olika objekt. Det andra programet var aningen mer avancerat då det gick att lägga till flera attribut på ett och samma objekt. Detta gör man genom att helt enkelt dra och släppa ord som fungerar som symboler för attributen på objketen. Han visar hur man enkelt och snabbt kan slänga ihop ett pong liknande spel. När de gett programet till dagisbarn upptäckte de hur de lärde sig att känna igen orden och att de kom ihåg vad de hade för funktion. De kunnde alltså använda programmet utan att vara läskunniga. Det fungerar alltså på samma sätt som att de vet att symbolen "Zzzzz" i en serie byder att någon snarkar och sover.
Det jag saknade med den här föreläsningen var en kommentar om hur symboliken fungerar i mer moderna serier idag. Om man till exempel plockar upp en amerikansk serietidning idag upptäcker man snabbt att det i stort sett upphört helt och hållet att använda sig av tankebubblor eller olika former på prabubblorna. Många serier har även slutat att använda sig av utskrivna ljudeffekter. Berättandet i amerikanska serier har alltså utvecklats en hel del och blivit betydligt mer sofistikerat och implcit. Å andra sidan var väl kanske inte det intentionen med föreläsningen, men jag hade uppskattat det och funnit det mycket intressant.
Mikael Kindborg pratar om hur man med hjälp av olika visuella tecken berättar historier i serier. Han menar att med hjälp av dessa tecken kan få liv i en blid på ett sätt som är omöjligt med ett vanligt foto. Ett exempel på detta är hur man kan infoga ljud i bliden genom ord. Han besrkiver även hur man kan beskriva känslor genom att forma pratbubblorna olika. Semiotik är alltså central när det kommer till att berätta en historia i en serie.
Han går sedan vidare med att visa två olika program som exempel på visuell programering. Dessa program är tänkta att användas av barn och ungdomar och har därför ett väldigt enkelt gränssnitt. Det första programet behandlar väldigt enkel spelprogrammering genom att lägga till attribut på olika objekt. Det andra programet var aningen mer avancerat då det gick att lägga till flera attribut på ett och samma objekt. Detta gör man genom att helt enkelt dra och släppa ord som fungerar som symboler för attributen på objketen. Han visar hur man enkelt och snabbt kan slänga ihop ett pong liknande spel. När de gett programet till dagisbarn upptäckte de hur de lärde sig att känna igen orden och att de kom ihåg vad de hade för funktion. De kunnde alltså använda programmet utan att vara läskunniga. Det fungerar alltså på samma sätt som att de vet att symbolen "Zzzzz" i en serie byder att någon snarkar och sover.
Det jag saknade med den här föreläsningen var en kommentar om hur symboliken fungerar i mer moderna serier idag. Om man till exempel plockar upp en amerikansk serietidning idag upptäcker man snabbt att det i stort sett upphört helt och hållet att använda sig av tankebubblor eller olika former på prabubblorna. Många serier har även slutat att använda sig av utskrivna ljudeffekter. Berättandet i amerikanska serier har alltså utvecklats en hel del och blivit betydligt mer sofistikerat och implcit. Å andra sidan var väl kanske inte det intentionen med föreläsningen, men jag hade uppskattat det och funnit det mycket intressant.
Kommentarer
Trackback
