När allt hopp var förlorat...
Filmsommaren 2007 har varit relativt rutten. Eller kanske inte rutten, men allt filmer man sett(läs Spider-Man 3, POTC 3. Transformers, Die Hard 4.0, Harry Potter) har varit ok som bäst. Ingen film har stått ut ordentligt. Ok Death Proof var hur jäkla grym som helst, men bortsett från den. Jag började tro att den här sommaren skulle gå till historien som en av de sämsta någonsin. Tills ikväll. Jag har sett 28 weeks later!
28 week later är alltså uppföljaren till undergångsfilmen 28 days later som kom för några år sedan. Militären har lyckats få kontroll över läget med the infected och folk har börjat flytta tillbaka till London. Handlingen kretsar kring en splittrad familj, jag vill inte säga mer om dem eftersom då skulle jag spoila en grym twist som jag inte förväntat mig.
Samma estetik som i första filmen används även här, vilket knappast är något dåligt. Skakig kamera är rätt för människansundergång helt enkelt. Den behandlar även människans mörka sida och visar militären drivs till hemska handlingar i extrema situationer. Sen är den sjukt spännande, jag satt som på nålar den sista halvtimman. Svensk preimär blir det först i september. Blir nog ett biobesök för min del, det här villl jag se på en fet duk med grymt ljud.
28 week later är alltså uppföljaren till undergångsfilmen 28 days later som kom för några år sedan. Militären har lyckats få kontroll över läget med the infected och folk har börjat flytta tillbaka till London. Handlingen kretsar kring en splittrad familj, jag vill inte säga mer om dem eftersom då skulle jag spoila en grym twist som jag inte förväntat mig.
Robert Carlyle springer fort som vinden!
Samma estetik som i första filmen används även här, vilket knappast är något dåligt. Skakig kamera är rätt för människansundergång helt enkelt. Den behandlar även människans mörka sida och visar militären drivs till hemska handlingar i extrema situationer. Sen är den sjukt spännande, jag satt som på nålar den sista halvtimman. Svensk preimär blir det först i september. Blir nog ett biobesök för min del, det här villl jag se på en fet duk med grymt ljud.
Kommentarer
Trackback
