give me some milk or else go home

Nyss hemkommen efter att ha sett The Incredible Hulk och jag gillade den sjukt mycket mer än förväntat. Från början var det här en film jag skrev av i ett tidigt stadium. Trailern såg ointressant ut och jag hade kvar de dåliga minnena från Ang Lees försökatt göra film av karaktären för ett par år sedan. Sen såg jag Iron Man och efter Nick Furys cameo i slutet var alla onda aningar om Hulk som bortblåsta.

The Incredible Hulk tillängnar inte en massa tid till att berätta hur Hulken blev till. Hela ursprungs historien avverkas istället under förtexterna. Historien tar sin början i Sydamerika dit Banner flytt från militären för att försöka hitta ett botemedel mot sin sjukdom. Det tar inte lång tid innan militären lyckas spåra honom, något som görs på ett helt fantastiskt och lite larvigt sätt, och katt och råtta leken drar igång igen.

Det största problemet med Ang Lees version tyckte jag var att den aldrig riktigt kändes som en Hulk film. Visst hade den en grön jätte i lila tights, men i första hand var det en film om personer med uppväxt-issues och krångliga relationer med sina föräldrar. The Incredible Hulk lägger istället större vikt på action och att plantera handlingen i Marvels universum. Här nämns supersoldat serumet som användes för att skapa Captain America och det hintas om att The Leader kommer dyka upp i framtida filmer. Tony Stark gör en cameo och nördlyckan är total. Det Marvel planerar göra med sitt universum av karaktärer är så fett att jag saknar ord. Det är mycket den planen som gör att jag uppskattade Incredible Hulk så mycket som jag faktiskt gjorde. Att se Edward Norton Robert Downey Jr. och Samuel L Jackson som superhjältar tillsammans i en enda episk film är nästan för bra för att vara sant. Jag väntar med spänning och spenderar tiden som är kvar genom att läsa klart och sedan läsa om The Ultimates.