Battlestar på bättringsvägen

Battlestar Galactica har haft en riktigt tråkig säsong hittills. Första avsnittet var episkt med feta rymdstrider och högt tempo. Fyra av de sista fem cylonsarna hade precis avslöjats och jag förberedde mig på vad som skulle kunna bli den bästa säsongen i TVn:s historia. Riktigt så blev det inte.
Vad som följde efter det fantastiska första avsnittet var åtta ointressanta och framförallt tråkiga avsnitt. Fokuset på kampen mellan människa och maskin försvann nästan helt och istället cirkulerade handlingen mest kring vem som var president och eller kapten. Ingenting riktigt relevant hände och jag tappade intresset. Att jag överhuvudtagent förtsatte att titta berodde till stor del på att jag suttit igenom tre säsonger och det kändes dumt att inte få reda på hur allt slutade, sen fanns även ett svagt hopp om att serien skulle göra en Lost och hitta tillbaks till formen igen.
Detta hopp växte sig aningen starkare i slutet av det nionde och nästsista avsnittet för i år. Serien återfick lite känslan av äventyr och spänning och de lyckades till och med med en hyffsad cliffhanger. För första gången i år var jag sugen på att se vad som händer i nästa avsnitt, och shit vad saker och ting hände i det sista avsnittet. Jag vill inte spoila för er som inte sett det, men fan vad bra säsongen hade varit om säsongs avslutningen följt direkt efter säsongspremiären. Det händer så otroligt mycket i det sista avsnittet att det hade utan tvekan kunnat dras ut till både två och tre avsnitt. Det går nästan så att det går för fort. Bortsett från alla stora reveals och viktiga plotpoints är det ett intensivt och spännande avsnitt, precis så som man kommer ihåg serien när den var som bäst. Som extra bonus är Sol Tigh så jäkla badass hela vägen igenom, precis som han ska vara.
Serien har inte vunnit över mig helt och hållet än dock. Det är inte som med Lost att det känns jobbigt att vänta ett år på fortsättningen. Jag kommer följa Battlestar to the bitter end, när det nu blir spelar helt enkelt inte så stor roll.
So say we all!

Kommentarer
Trackback