give me some milk or else go home

I fredags släpptes Mario Kart till Wii. Den sista stora franchisen Nintendo inte hunnit mjölkat på konsolen än(Brawl finns faktiskt i typ hela världen förutom Europa). Efter att ha spelat spelet ett antal timmar är känslorna väldigt blandade. Det är otroligt roligt att sitta ett gäng och spela Mario Kart tillsammans, det har det varit ända sedan orginalet släpptes till SNES. Problemet är att hela konceptet bygger på relativt korkad speldesign. Istället för att låta den bäste föraren vinna racen låter Nintendo detta istället till stor del vila på slumpen. Låt mig ge ett exempel.
 
Man spelar igenom en hel turnering, vinner alla race fram tills det sista. 50 meter innan mållinjen på sista varvet i sista racet leder man med en stor marginal. Då som från ingenstans hörst det hemska ljudet av ett blåttskal som närmar sig fort. Det är ett skal som stannar upp spelaren länge och det går inte att undviga överhuvudtaget. Pang! Man träffas av det blå skalet och Karten flyger upp i luften och ett flertal motståndare kör förbi. Lagom till man landar hör man hur även ett rött skal även är på ingång. Pang ! Man träffas av det med och Karten blir orörlig ett par sekunder, ytterligare motståndare kör förbi. När man återfår konrollen över Karten ligger man på 11:e plats och blir näst sist i mål. Detta innebär även att man förlorar de där viktiga poängen för att vinna hela turneringen. Vilket i sintur betyder att man måste börja om från race ett. Tillbaks till ruta ett alltså. Frustrationen man känner är så total att det är svårt att förklara, de som varit med om samma sak vet vad jag pratar om.

Exemplet ovan är kul i multiplayer, då vet man att nästa gång är det man själv som skickade iväg det där avgörande blå skalet och får svnisha förbi sin kompis på mållinjen. I singleplayer finns det ingen att hämnas på. Gångerna jag argt slängt ifrån mig ratten, surt stängt av Wii:n för att sedan lova mig själv att det där var absolut sista gången jag spelade spelet, är otaliga.

Detta är dock inte det enda problemet spelet har. Det finns ett onlinestöd där man kan möta andra spelare online. Men tackvare Nintendos oförmåga att skapa en fungerande onlineservice är den här delen av spelet inte ens i närheten av så bra hade kunnat vara. Saker som varje PS3 och Xbox360 ägare tar förgivet vid onlinespel, lyser här med sin frånvaro. Det hade kunnat bli så bra om det funnits stöd för att modifiera racen efter eget tycke. Möjligheten att kunna välja bort vapenet som består av ett moln som krymper spelaren, om denne inte gör in i en motsåndare, hade kunnat göra stordåd i race en mot en.  Kommunikationen mellan spelare är minimal. Om man vill nå sin motståndare får man göra det med hjälp av de av Nintendo utvalda färdiga medellanden i stil med "I'm the greatest!" eller "Let's Race!". Kom igen Nintendo, skärpning!

Trots dessa brister hittar jag alltid förr eller senare tillbaka till spelet. Det finns faktiskt en hel del spelglädje bakom allt det hemska. När allt klickar och dynamiken i racen fungerar som den ska är det ett fantastiskt spel. Till nästa gång hoppas jag bara att Nintendo reviderar hela konceptet och gör det lite mer anpassat för hur dagens spelklimat ser ut.


ps.
Toad måste vara den mesigaste spelkaraktär som någonsin skapats. Till och med Jar Jar är fan snäppet hårdare.
ds.