Arcade Fire på Cirkus
Nu börjar det nästan bli löjligt. Först Magic Numbers, sen Regina Spektor och nu Arcade Fire. Den här kosntertvåren är den bästa jag varit med om, alla kategorier.
Arcade Fire sopade dock ikväll banan med både Magic Numbers och Regina. Det här var bland det bästa jag set, någosin. De bjöd på en sån otroligt annorlunda konsert upplevelse. Det fanns bitar som skulle kunna vara hämtade från U2s Zoo TV turne med video projektioner som komplement till musiken, sen fanns det även bitar som skulle passa på en Absolut Kroumata skiva, på ett bra sätt. Två av bandets medlemmar flippar ut totalt och spelar trummor på allt i sin omgivning, förutom trummorna då kanske. De river även ut sidor ur böcker och kastar dem kring sig. Energin var alltså 100% och det var från alla 9 bandmedlemmar.
Set-listen var även den perfekt. Min ena favorit, No Cars Go, dök upp redan som andra låt och de avslutade det hela med min andra favorit, en majestätisk Wake Up. Låtarna med Régine Chassagne var hur grymma som helst, hon har en riktigt häftig röst. Det storsta minuset för kvällen var längden. En timme och tio minuter är på tok för kort. Många låtar kom inte med. Vart var Intervention och Power Out vägen till exempel? Skälet till detta var antaglien att sångaren, Win Butler, hade problem med halsen, våldig tråkigt. Jag hade inte klagat om den va minst dubbelt så lång. För att sammanfatta: The Arcade Fire är ett band man måste ha sett live innan man dör, det är en upplevelse man aldrig kommer glömma.
Som avslutning bjuder jag på två videoklipp från kvällen(jag ber om ursäkt för den skakiga kameran, det var rätt svårt att stå stilla liksom):
No Cars Go:
Wake Up:
Arcade Fire sopade dock ikväll banan med både Magic Numbers och Regina. Det här var bland det bästa jag set, någosin. De bjöd på en sån otroligt annorlunda konsert upplevelse. Det fanns bitar som skulle kunna vara hämtade från U2s Zoo TV turne med video projektioner som komplement till musiken, sen fanns det även bitar som skulle passa på en Absolut Kroumata skiva, på ett bra sätt. Två av bandets medlemmar flippar ut totalt och spelar trummor på allt i sin omgivning, förutom trummorna då kanske. De river även ut sidor ur böcker och kastar dem kring sig. Energin var alltså 100% och det var från alla 9 bandmedlemmar.
Set-listen var även den perfekt. Min ena favorit, No Cars Go, dök upp redan som andra låt och de avslutade det hela med min andra favorit, en majestätisk Wake Up. Låtarna med Régine Chassagne var hur grymma som helst, hon har en riktigt häftig röst. Det storsta minuset för kvällen var längden. En timme och tio minuter är på tok för kort. Många låtar kom inte med. Vart var Intervention och Power Out vägen till exempel? Skälet till detta var antaglien att sångaren, Win Butler, hade problem med halsen, våldig tråkigt. Jag hade inte klagat om den va minst dubbelt så lång. För att sammanfatta: The Arcade Fire är ett band man måste ha sett live innan man dör, det är en upplevelse man aldrig kommer glömma.
Som avslutning bjuder jag på två videoklipp från kvällen(jag ber om ursäkt för den skakiga kameran, det var rätt svårt att stå stilla liksom):
No Cars Go:
Wake Up:
Kommentarer
Trackback
