Körigt värre
Bloggen har varit lite smått inaktiv den senaste veckan. Detta beror till stor del på att en hel del skolarbete var tvunget att genomföras. Har hunnit med en analys, en resttenta om antiken och medeltiden samt en hel del rapportarbete. Har även hunnit med lite annat också.
Köpte tre skivor i fredags. Jamie T - Panic Prevention, Salem Al Fakir - This is who I am och The Good, The bad and The Queen. Jamie T är väl den som jag fastnat för mest. En snubbe från England som blandar typ rock, hip-hop och lite soft reggae gung. Riktigt nice. Spåret Calm down dearest är årets hittills bästa låt.
Salem Al Fakris skiva var lite av en besvikelse. Hans ep är helt perfekt, den är så självklar på något sätt. Det kanske är det som gör att jag inte gillar fullängdaren fullt så mycket som jag borde. Den känns lite för ofokuserad. Låtarna i sig är skitbra (Dream girl kan man ju inte få nog av liksom), men tillsammans blir det bara spretigt.
The Good, the Bad and the Queens skiva har jag inte hunnit lyssna in mig på riktigt än. Men den kan nog bli något den med.
På spelfronten har det blivit en hel del Okami. En minst sagt behaglig upplevelse. Det är ett klassikt äventyr a la The Legend of Zelda. Man spelar vargen/gudinnan Ameratsu som får i uppgift att befria landet Nippon från den onde Oroshi och mörkret. Det hela presenteras med oemotståndlig cell-shadad grafik och klassik Japansk folkmusik. Till sin hjälp har man en caligrafi pensel. Med den kan man bland annat väcka körsbärsträd till liv från mörkret. När man kör det och ser de rosa blommorna slå ut fylls man av något sorts inre lugn, man vill inte sluta. Helt underbart.
Nästa vecka kommer Final Fantasy XII, måste hinna klart med Okami innan dess, känns inte stabilt!
Köpte tre skivor i fredags. Jamie T - Panic Prevention, Salem Al Fakir - This is who I am och The Good, The bad and The Queen. Jamie T är väl den som jag fastnat för mest. En snubbe från England som blandar typ rock, hip-hop och lite soft reggae gung. Riktigt nice. Spåret Calm down dearest är årets hittills bästa låt.
Salem Al Fakris skiva var lite av en besvikelse. Hans ep är helt perfekt, den är så självklar på något sätt. Det kanske är det som gör att jag inte gillar fullängdaren fullt så mycket som jag borde. Den känns lite för ofokuserad. Låtarna i sig är skitbra (Dream girl kan man ju inte få nog av liksom), men tillsammans blir det bara spretigt.
The Good, the Bad and the Queens skiva har jag inte hunnit lyssna in mig på riktigt än. Men den kan nog bli något den med.
På spelfronten har det blivit en hel del Okami. En minst sagt behaglig upplevelse. Det är ett klassikt äventyr a la The Legend of Zelda. Man spelar vargen/gudinnan Ameratsu som får i uppgift att befria landet Nippon från den onde Oroshi och mörkret. Det hela presenteras med oemotståndlig cell-shadad grafik och klassik Japansk folkmusik. Till sin hjälp har man en caligrafi pensel. Med den kan man bland annat väcka körsbärsträd till liv från mörkret. När man kör det och ser de rosa blommorna slå ut fylls man av något sorts inre lugn, man vill inte sluta. Helt underbart.
Kommentarer
Trackback
