Visioner
Hade tänk sätta mig ned och skriva ett riktigt ordentligt inlägg. Det skulle handla om hur sjukt bra senaste Heroes var eller hur ballt det är att Battlestar Galactica kan ta upp samhälleliga problem på ett sätt ingen annan serie kan. Eller varför inte ytterligare hyllningar av Final Fantasy 12?
Det skulle bli så bra! Sen gjorde jag det stora misstaget att gå in på YouTube. Nu är klockan snart tre och jag är så sjukt jäkla trött och seg. Orka skriva nånting relevant nu liksom. Så jag gör så här istället: Jag bjuder er på två fynd jag gjorde under mina bortslösade timmar på YouTube.
Börjar med en snubbe som skriver låttexter till filmers titelmelodier. En av de bästa han gjort råkar va till en av mina favorit filmer Tillbaka till framtiden. Luta er tillbaka och njut:
Den andra filmen är från Seth Greens animerade serie Robot Chicken. Har aldrigt riktigt fastnat för den, men det här gillade jag som fan. Kanmycket väl tänka mig att samtalet verkligen skulle sett ut så här om det kommit med i filmen.
Det skulle bli så bra! Sen gjorde jag det stora misstaget att gå in på YouTube. Nu är klockan snart tre och jag är så sjukt jäkla trött och seg. Orka skriva nånting relevant nu liksom. Så jag gör så här istället: Jag bjuder er på två fynd jag gjorde under mina bortslösade timmar på YouTube.
Börjar med en snubbe som skriver låttexter till filmers titelmelodier. En av de bästa han gjort råkar va till en av mina favorit filmer Tillbaka till framtiden. Luta er tillbaka och njut:
Den andra filmen är från Seth Greens animerade serie Robot Chicken. Har aldrigt riktigt fastnat för den, men det här gillade jag som fan. Kanmycket väl tänka mig att samtalet verkligen skulle sett ut så här om det kommit med i filmen.
Klassens feeds
Bloggen fungerar även som skolblogg nu under våren. En av uppgifterna är att posta en bild som visar att man prenumerar på den andras feeds. Så here it is(klicka för större):
Enjoy!
Enjoy!
Hurra för Martin Scorsese!
Då var årets Oscar-gala över. Lyckades pricka in 12 gissningar denhär gången...vilket väl är typ godkänt. Det största kvällen hade att erbjuda var när Scorsese tillslut fick sin Oscar(Ett glädjejubel utbrast i lägenheten). Det var verkligen på tiden. Sen var det grymt kul att Little Miss Sunshine tog hem bästa manus, rätt otippat. Annars var det en rätt seg gala, bortsett från Will Ferrell, Jack Black och John C Reilys musikalnummer precis i början. Ellen DeGeneres skötte sig helt ok som värd, men slår knappast Billy Crystal. Hennes små bitar med Eastwood och Scorsese var riktigt bra dock.
Nu är jag galet trött. Står inför det svåra valet om jag ska bege mig till skolan eller ej. Det lutar åt att jag faktiskt åker dit, kommer ändå inte kunna sova om jag går och lägger mig nu....hmmm, kanske blir lite Final Fantasy i väntan på att klockan ska bli åtta.
Live long and prosper!
Nu är jag galet trött. Står inför det svåra valet om jag ska bege mig till skolan eller ej. Det lutar åt att jag faktiskt åker dit, kommer ändå inte kunna sova om jag går och lägger mig nu....hmmm, kanske blir lite Final Fantasy i väntan på att klockan ska bli åtta.
Live long and prosper!
Ivalice - mitt andra hem
Det är sällan det kommer så många sjuk bra spel i en så tät följd. November hade Gears of War, December Twilight Princess, Januari var i och för sig rätt död, men Februari kompenserade med först Okami och nu Final Fantasy XII. Det är härligt att vara spel-geek nu med andra ord.
Jag har bara spelat Final Fantasy XII i ca 5 timmar, men det räcker för att konstatera att det är ett av det mäkigatse spel ajg spelat på mycket länge. Handlingen är skönt högtravcande och pompös. Karaktärerna pratar som om de vore med i en Shakespeare pjäs. En Shakespeare pjäs med mäktiga luftsrider och ödlefolk. Det är helt underbart. Inledningsfilmen är så välgjord att man sitter helt matt i när den är över. Det kan jämföras lite som när man såg Star Wars eller läste Sagan om Ringen för första gången. Det är en helt ny värld man blir introducerade för. Spelskaparna har verkligen lyckats med kännslan av storslagenhet och trovärdighet. Man tror på världen Ivalice, något som är väldigt sällsynt i den här sortens spel. Även röstskådespelarna hjälper till med detta då de håller högsta klass, man gillar de flesta av karaktärerna karaktärerna med en gång.
Själva gameplay:et är till stora delar omgjort och skiljer sig en hel del från tidigare delar i serien. Istället för de galet irriterande slumpade striderna , sysn nu monstren direkt i världen. Detta gör att man kan undvika stirder om man vill det. En stor förbättring om ni frågar mig. Det enda jag känner är att det nya systemen har den tendens att bli rätt repetativt. Men ger order till sina karaktärer, sen är det bara att luta sig tillbaka och se om de lyckas. Detta kommer nog ändras när man kommir en bit in i spelet och motståndarna blir lite mer utmanande. Grafiken kunde ha varit bättre, det blir helt galet grynigt ibland. Något som känns lite irriterande då man är van vid überdelajerade spel som Oblivion till 360:n, men samtidigt får man ha översikt då det faktiskt handlar om en maskin från förra generationen.
Dessa småt skavanker till trots, det här kommer bli svårt att slå. Det är nästan så att jag ska sätta den på första plats på min Bäst 2007 lista, men jag avvaktar. Halo 3 kommer ju faktiskt i höst.
Fran(Ja, hon har kaninöron) och Balthier
Jag har bara spelat Final Fantasy XII i ca 5 timmar, men det räcker för att konstatera att det är ett av det mäkigatse spel ajg spelat på mycket länge. Handlingen är skönt högtravcande och pompös. Karaktärerna pratar som om de vore med i en Shakespeare pjäs. En Shakespeare pjäs med mäktiga luftsrider och ödlefolk. Det är helt underbart. Inledningsfilmen är så välgjord att man sitter helt matt i när den är över. Det kan jämföras lite som när man såg Star Wars eller läste Sagan om Ringen för första gången. Det är en helt ny värld man blir introducerade för. Spelskaparna har verkligen lyckats med kännslan av storslagenhet och trovärdighet. Man tror på världen Ivalice, något som är väldigt sällsynt i den här sortens spel. Även röstskådespelarna hjälper till med detta då de håller högsta klass, man gillar de flesta av karaktärerna karaktärerna med en gång.
Själva gameplay:et är till stora delar omgjort och skiljer sig en hel del från tidigare delar i serien. Istället för de galet irriterande slumpade striderna , sysn nu monstren direkt i världen. Detta gör att man kan undvika stirder om man vill det. En stor förbättring om ni frågar mig. Det enda jag känner är att det nya systemen har den tendens att bli rätt repetativt. Men ger order till sina karaktärer, sen är det bara att luta sig tillbaka och se om de lyckas. Detta kommer nog ändras när man kommir en bit in i spelet och motståndarna blir lite mer utmanande. Grafiken kunde ha varit bättre, det blir helt galet grynigt ibland. Något som känns lite irriterande då man är van vid überdelajerade spel som Oblivion till 360:n, men samtidigt får man ha översikt då det faktiskt handlar om en maskin från förra generationen.
Dessa småt skavanker till trots, det här kommer bli svårt att slå. Det är nästan så att jag ska sätta den på första plats på min Bäst 2007 lista, men jag avvaktar. Halo 3 kommer ju faktiskt i höst.
Fran(Ja, hon har kaninöron) och Balthier
Rapport klar...
...petter...trött....nu....battlestar...simpsons...family guy....american dad....sooovvvaaaa.....zzzzzzzzzzz.z......
Alla hjärtans dag...
...är typ idag. Så det känns passande med lite visdomsord från the one and only Warren Ellis:
"Always remember: Valentine’s Day is a Christian corruption of a pagan festival involving werewolves, blood and fucking. So wish people a happy Horny Werewolf Day and see what happens."
Körigt värre
Bloggen har varit lite smått inaktiv den senaste veckan. Detta beror till stor del på att en hel del skolarbete var tvunget att genomföras. Har hunnit med en analys, en resttenta om antiken och medeltiden samt en hel del rapportarbete. Har även hunnit med lite annat också.
Köpte tre skivor i fredags. Jamie T - Panic Prevention, Salem Al Fakir - This is who I am och The Good, The bad and The Queen. Jamie T är väl den som jag fastnat för mest. En snubbe från England som blandar typ rock, hip-hop och lite soft reggae gung. Riktigt nice. Spåret Calm down dearest är årets hittills bästa låt.
Salem Al Fakris skiva var lite av en besvikelse. Hans ep är helt perfekt, den är så självklar på något sätt. Det kanske är det som gör att jag inte gillar fullängdaren fullt så mycket som jag borde. Den känns lite för ofokuserad. Låtarna i sig är skitbra (Dream girl kan man ju inte få nog av liksom), men tillsammans blir det bara spretigt.
The Good, the Bad and the Queens skiva har jag inte hunnit lyssna in mig på riktigt än. Men den kan nog bli något den med.
På spelfronten har det blivit en hel del Okami. En minst sagt behaglig upplevelse. Det är ett klassikt äventyr a la The Legend of Zelda. Man spelar vargen/gudinnan Ameratsu som får i uppgift att befria landet Nippon från den onde Oroshi och mörkret. Det hela presenteras med oemotståndlig cell-shadad grafik och klassik Japansk folkmusik. Till sin hjälp har man en caligrafi pensel. Med den kan man bland annat väcka körsbärsträd till liv från mörkret. När man kör det och ser de rosa blommorna slå ut fylls man av något sorts inre lugn, man vill inte sluta. Helt underbart.
Nästa vecka kommer Final Fantasy XII, måste hinna klart med Okami innan dess, känns inte stabilt!
Köpte tre skivor i fredags. Jamie T - Panic Prevention, Salem Al Fakir - This is who I am och The Good, The bad and The Queen. Jamie T är väl den som jag fastnat för mest. En snubbe från England som blandar typ rock, hip-hop och lite soft reggae gung. Riktigt nice. Spåret Calm down dearest är årets hittills bästa låt.
Salem Al Fakris skiva var lite av en besvikelse. Hans ep är helt perfekt, den är så självklar på något sätt. Det kanske är det som gör att jag inte gillar fullängdaren fullt så mycket som jag borde. Den känns lite för ofokuserad. Låtarna i sig är skitbra (Dream girl kan man ju inte få nog av liksom), men tillsammans blir det bara spretigt.
The Good, the Bad and the Queens skiva har jag inte hunnit lyssna in mig på riktigt än. Men den kan nog bli något den med.
På spelfronten har det blivit en hel del Okami. En minst sagt behaglig upplevelse. Det är ett klassikt äventyr a la The Legend of Zelda. Man spelar vargen/gudinnan Ameratsu som får i uppgift att befria landet Nippon från den onde Oroshi och mörkret. Det hela presenteras med oemotståndlig cell-shadad grafik och klassik Japansk folkmusik. Till sin hjälp har man en caligrafi pensel. Med den kan man bland annat väcka körsbärsträd till liv från mörkret. När man kör det och ser de rosa blommorna slå ut fylls man av något sorts inre lugn, man vill inte sluta. Helt underbart.
En helg i stan
Hittade idag till min stora lycka Bloc Partys nya skiva "A Weekend in the City". Hhar nästan lyssnat sönder singeln "The Prayer" vid det här laget. Svinbra låt. Har diggat Bloc Party sen jag hörde dem för första gången på Musikbyrån 2004. "Silent Alarm" är med sina aggresiva gitarrer och egna sound en av mina favorit skivår från de senaste åren. "A Weekend In The City" bjuder på ett lite mer polerat sound, det är inte lika spretigt som tidigare. Det är på både gott och ont. Jag saknar låtar som "Helicopter", men istället får man sjukt snygga ballader som t ex "Kreuzberg" eller avlutande "SRXT". Det känns som om skivan kommer växa en del, måste bara ge den lite tid först. I maj blir det till att se dem på Cirkus det kommer bli hur grymt som helst. Anways...Här är två smakprov:
The Prayer:
I Still Remeber:
På tal om A Weekend in the City, min egen helg i stan bestod av två ypperligt grymma kvällar. Först Ugglan på fredagan tillsammans med John, Pontus, Mangnus, Maria och Anja från medietekniken förra våren. En kväll fylld av tjekiskt öl, rundpingis och boule. Sjukt jäkla nice. Lördagen spenderades på Ace på Mango bar tillsammans med Emilie och hennes entourage. Det var ett tag sen jag va på Mango senast, då var det ett riktigt sunkställe för stekiga stureplansmänniskor som inte kom in någon annanstans. Nu däremot har de ändrat profil och kör istället grym musik och lockat en lite annan publik. Lägg till detta att man är där med ett galet trevligt gäng och man får en riktigt riktigt lyckad kväll. För att sammanfatta: Två sjukt jäkla bra kvällar på en helg, inte illa!
The Prayer:
I Still Remeber:
På tal om A Weekend in the City, min egen helg i stan bestod av två ypperligt grymma kvällar. Först Ugglan på fredagan tillsammans med John, Pontus, Mangnus, Maria och Anja från medietekniken förra våren. En kväll fylld av tjekiskt öl, rundpingis och boule. Sjukt jäkla nice. Lördagen spenderades på Ace på Mango bar tillsammans med Emilie och hennes entourage. Det var ett tag sen jag va på Mango senast, då var det ett riktigt sunkställe för stekiga stureplansmänniskor som inte kom in någon annanstans. Nu däremot har de ändrat profil och kör istället grym musik och lockat en lite annan publik. Lägg till detta att man är där med ett galet trevligt gäng och man får en riktigt riktigt lyckad kväll. För att sammanfatta: Två sjukt jäkla bra kvällar på en helg, inte illa!
