give me some milk or else go home

Lite så här i efterskott...julen vart smått stressig som vanligt. Min fasters katt började brinna två gånger. Förövrigt bjöd julen på en jäkla massa Simpsons, Seinfeld, Buzz och Superman. Har även kommit fram till att Superman Returns är en av årets bästa filmer. Mer om det senare.

Dagen efter annandagen bjöd även på en underbar julklapp i form av Doctor Who. Är riktigt skönt att se doktorn tillbaka i toppform. Det märks tydlig vart Russel T David har lag sin krafter på under hösten. En hint: Det är inte Torchwood. David Tennant är helt prefekt som doktorn med sin pergekta komiska timin. Det hade dock varit lite soft om han struntat i att skrikafram alla sin repliker.

Året närmar sig sitt slut och det börjar bli dags att summera 2006, Så watch this space!

Här har det verkligen varit totalt stilla den senaste tiden. Det beror mycket på att Zelda har hittat hem till min lägenhet. Men även diverse konserter och anra tillställningar har kommit ivägen. Kort och got: Jag har inte varit hemma mycket och när jag väl varit hemma har jag spelat Zelda. Zelda ja, shit om man kunde unnas lika underbara spelupplevelser lite oftare skulle livet vara så pass mycket enklare.  Det finns inget bättre än att leva sig in i ett välgjort  japansk äventyr så här när vintermörkret är som värst. Förra året var det vackra Shadow of the Colossus som fick ta den rollen i år är det alltså The Legend of Zelda: Twilight Princess.

Det är så perfekt balanserat. Det är inte så lätt att man aldrig behöver stanna upp för att tänka, samtidigt som det aldrig är så svårt att man fastnar. Detta blandas upp med en fullkommlig underbar karaktärsdesign(kolla bara på exemplet här nedan) maffiga mellan sekvenser och härlig humor. Wii:ns unika kontrollsystem ger yttrligare en dimension till spelandet. Har spenderat otaliga timmer på att stillsammt glida runt i den lilla sjön där man kan fiska. Fiska gör man genom precis som om det vore på riktigt man tiltar först tillbaka kontrollen sen gör man utkastet och vevar in med nunchuken. Jag sitter ständigt med ett stort flin på läpparna när jag spelar. Shit det är mycket som är så perfekt med det här spelet, man vill inte att det ska ta slut. När jag är klar kommer jag antagligen  bara skapa en ny fil och börja om från början.

Sitter med en sjukt jobbig tenta som jag skjutit upp in i det sista. Jag tänkte därför bjuda på följande citat:

Hade nån slags vision om att göra mitt Wii-äventyr till en foto serie...men det sket sig. Så hä erbjuder jag istället lite bilder från morgonen den 8:e december.

Så då sitter man här. Det är den åttonde december. Idag fyller David Carridane år och Christer Fuglesang har precis missat sin första chans att åka upp i rymden. Men stora händelser som dessa känns rätt obetydelsefulla  med tanke på vad som väntar. Konsolen med stor K eller kanke W. Wii. Kännslan jag har i kroppen just nu kan liknas vid kännlan man hade kvällen innan jul eller sin födelsedag när man var liten. Barnsligt förväntansful. Jag har inte sovit en sekund i natt. Sen jag gick och la mig kl 23 har jag hunnit kolla på Ali G några Family Guy avsnitt, Conan O'Brien samt direktsändningen från uppskjutet. Om en timme beger jag min in till stan för att sätta mig utanför El Giganten  och kanske kanske få lägga vantarna på en maskin. Kommer återkomma med ett väldigt speciellt inlägg om hur det gick imorgon.  It will blow your minds!

Fan va ruttet om alla ansträngningar blir förgäves. Nu ska jag brygga lite kaffe för att komma i form...

Guitar Hero och Guitar Hero 2 kommer lätt platsa in på min Top 10 för 2006 när det kommer till spel.  Ettan har spelats frenetiskt sen jag införskaffade det i maj.  Det är helt sinnes sjukt kul. Ord kan knappt beskriva kännslan av att bränna av en perfekt Sympathy for Destruction med Megadeath. Även tvåan bjuder på högar med otroligt trevligt tunga låtar. Har klara 30 på Hard nivån. Aldrig tidigare har Hard verkligen varit Hard. Men man tar sig fram. Mycket tack vare det nya tränings läget där man kan gå in och se till att varje ton sitter perfekt. Hade alrig klarat Jane's Addictions Stop utan det. En annan sak de pressap aningen längre den här gången är farten. Efter att ha lirat igenom Foo Fighters Monkey Wrench är jag genom svettig. Och överlycklig. Det är sann spelglädje som man så sälla unnas. Man blir lycklig.

På fredag är det dags för Wii och Zelda. Kanske. Trycket efter maskiner kommer va helt galet. Jag tänker slåss för min.

Till sist. Mitt utlovade sammanfattnings-inlägg om Filmfestivalen kommer. Snart. När ni minst anar det.