give me some milk or else go home

Så nu sitter man här. Klockan är tolv kvällen innan operatioen. Vid den här tiden imorgon kanske jag är förlamad i halva ansiktet. Känns sjukt, men sammtidigt rätt onödigt att oroasig. Ke Sera sera, whatever will be will be liksom. En annan störd grej är att jag inte oroat mig för operationen ett dugg förrenst typ för ngra timmar sen och då kom det ordentligt. Jag vet inte om det är rädsla eller oro, jag kana bara inte sluta tänka på skiten. På det sättet ska det bli skönt att få det hela överstökat så att man slipper ha det i bakhuvudet hela tiden. Nä usch nu ska jag sluta skriva, ju mer man funderar över det desto värre blir det liksom. Ska nog ta och kolla på Simpsons tills jag somnar, så att man för tankarna till något helt annat.

Inläggslåt: U2 - Kite