Gears of War 2 - det mest episka spelet någonsin?
Har precis spelat de två första timmarna av Gears of War 2 och helvete vilket tempo det är. Det hela börjar med en monolog som får Galadriels monolog, från Sagan om Ringen, att blekna. Efter det avlöser de storslagna scenerna varandra, ingen changs för rast eller vila! När man som spelare får kontrollen för första gången tar det inte långtid innan man kommer ihåg varför man gillade det första spelet så pass mycket. Kontrollen är klockren, spelmomenten är smart utförda, svårighetsgraden är perfekt och de mini-spel som finns implementerade tillför det lilla extra och skapar en fantastiskt rolig spelupplevelse. Cliffy B har hämtat inspiration från the Orange Box genom att hela tiden visa hur långt man har kommit för att nå vissa Achievements. Det gör att man som spelare alltid har något att sträva efter och ger även en mer varierad spelupplevelse än vad den kanske skulle vara annars. Den bly tunga och hårda kännslan från första spelet är tillbaka den med. Man känner sig sjukt bad-ass om man lyckas döda en fiende genom att tagga den med en granat varpå ens squadmembers skriker saker som "Fuck yeah!". Det är ungefär så testosteronfyllt det kan vara. Nu är det tillbaka till slakten av Locust som gäller för mig. Spelhösten pågår för fullt och är som vanligt intensiv och fylld med lovande releaser. Förutom nya Gears har jag hittills hunnit spela Fallout 3 och Dead Space, återkommer med tankar om dem. Nästa vecka är det dags för Mirror's Edge och Call of Duty: World at War. Av det lilla jag spelat de spelen verkar de hur bra som helst. Det stora dilemmat nu är hur man ska hitta tid och pengar att spela allt. Time will tell antar jag, time will tell...
